"Kvinnans "omaskerade" ansikte bär alltså kräm, puder, ögonskugga och ögonbrynsfärg. Hennes värdiga "kvinnlighet" är i själva verket synnerligen påmålad." (Björk, 1996:19)
"Först när du använder kulturella produkter blir du naturlig, blir du dig själv - och när du har gjort det är du lycklig, är du värd att älskas, älskas som en kvinna som tagit på sig sin kvinnlighet." (Björk 1996:20)
Nu kan ni ju tycka att jag skjuter mig själv i foten. Hur kan jag vara feminist och skriva en skönhetsblogg? För det första så lever vi inte längre på 1970-talet. För det andra, är smink kul och används för att framhäva ansiktsdrag, för att vi i slutändan (medvetet och/eller omedvetet) ska behaga och "fånga" mannen. HA! :) Kanske för att vi fortfarande är underlägsna, kanske är det något biologiskt, kanske för att vi har insett att det ger oss en viss makt (jag kommer inom en snar framtid att skriva ett intressant inlägg om smink utifrån ett antropologiskt perspektiv så never mind om ni inte fattar ett dugg vad jag menar nu). Och kom inte nu och säg att du sminkar dig endast för din egen skull för det är bara bullshit, du sminkar dig inte när du sitter ensam hemma. Jag tänker inte utveckla mina tankar mer än så här.
Jag har alltså inget emot smink; det jag är kritiskt mot är tidningarnas skriverier om hur du uppnår "naturlig" kvinnlig skönhet genom att spackla fejset med stora mängden smink, och skrubba, smörja och parfymera kroppen. Jag är arg över att vi kvinnor fortfarande, anno 2011, accepterar detta (mer eller mindre) som någon slags sanning; att vi kvinnor är våra kroppar, du är inte kvinnlig om du inte vårdar ditt yttre. Varför inga artiklar till männen och hur de kan med hjälp av smink se "naturliga" ut som Brad Pitt?
Ps. Först nu inser jag vilken placering har "viss" litteratur på min bokhylla, LoL.
Klicka på bilden så blir den större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar